v.38 (37+3)
Tisdag och jag vilade hela förmiddagen. Vid lunch kände jag mig dålig, jag började få suddig syn, ont i ögonen, illamående, andfådd, svaghet i muskler. Jag ringde förlossning även om det tog emot. Jag ska alltid vara så korrekt och stark och inte vara till besvär. Men efter att ha förklarat för mig själv att jag faktiskt är höggravid och de är där för min skull kom jag över min ångest. Kvinnan jag pratade med bad mig komma in, jag ringde hem pj och vi åkte.
Väl inne låg mitt blodtryck på gränsvärde, 99/145 och jag hade lite äggvita i Urinet +1. Eftersom jag bara dagen innan låg på 65/120 hade de höjts relativt fort. Jag blev inlagd för observation och de tog blodprover.
Första natten var hemsk, hade lite ångest, kände mig ensam, sjuk, bedrövlig. Jag lämnade blodprover, urin, tog tryck mm och var i princip vaken hela natten. Jag hade fruktansvärd halsbränna.
Jag låg även och var nervös över att eventuellt bli igångsatt på morgonen. Försökte förbereda mig på tanken om att bebis kommer osv.
Under onsdagen kom pj vid 8 och vi var båda närvarande vid läkarens rond. Hon sa att värden var lite bättre och att det inte blir någon igångsättning under onsdag för hon vill följa värden lite längre.
Fick pratat med min barnmorska för dagen kring mitt mående, min nedstämdhet, trötthet mm och av alla barnmorskor jag haft dag och natt är hon den enda som sett att jag faktiskt inte mår helt ok.
Alltså svullnaden jag går med nu är hemsk. Väder, händer, fötter, vader. Råkar man röra lite så börjar det klia fruktansvärt. Första natten sov jag med fönstret öppet och blöta pappershanddukar på fötterna.
